Och så var det det där med att kallprata...
Idag stod kompetensutveckling på menyn, det innebär att jag och mina kollegor har ägnat dagen åt att lyssna på en intressant föreläsare, ätit lunch med 400 andra inom samma bransch och minglat. Det är en sån här dag som kan ge mig lite svårt att sova kvällen innan. Det är många frågor som snurrar och det är så många olika faktorer som kan spela in för hur dagen ska bli.
Till exempel: Vad kommer det vara för andra människor där? Kommer de vara trevliga? Kommer jag hitta dit jag ska direkt? Sånt här kan göra mig nervös och lite rädd. Innan jag entrar ett stort evenemang med många personer brukar jag träna lite på mitt fakesmile och mitt: "Hej hej. Hoppas allt är bra." Då slipper jag bli överrumplad när jag stöter på någon bekant.
Under föreläsningen kunde jag inte sitta still. Första minuterna gick bra. Sen började det krypa i kroppen. Och klia på ryggen. Och sen kröp det lite mer i vänster ben så jag bara fick lov att flytta lite på det. Så ja. Sen började det krypa i höger ben ännu mer och då fick jag ju lov att gåra något åt det. Och så höll det på. Hela tiden. Så under föreläsningens gång ägnar jag mig åt något som liknar någon magdans sittandes på stol i hopp om att försöka så diskret som möjligt röra mig så mycket som möjligt. Samtidigt som jag med ett litet leende på läpparna får be om ursäkt till mina närmsta grannar då jag råkar komma åt dem med något ben som är på vift eller så.
En annan mycket märklig sak hände efter pausen. En paus som jag använde till att sträcka på mina stackars ben och försöka göra allt för att slippa att mingla med resterande 400 personer. Ett ganska trixigt uppdrag men det gick bra. I alla fall. Väl tillbaka på våra platser i föreläsningssalen säger min kollega: "Typiskt att det redan börjar igen. Jag skulle vilja ha mycket längre paus och bara gå runt och hälsa på människor." Eeeh. Här har jag ägnat föregående 20 minuter åt att sitta extra länge på toaletten, trängas i kaffekön, tagit en nypa luft, gått på toaletter igen osv. Och så får jag höra att folk vill hälsa på folk och småprata. Ja, vad ska man säga. Jag slutar då aldrig förvånas.
Ja det var lite från min dag på föreläsning. Vi hörs!